Vilken dag, här klagar man på att inget händer!

Jag har haft en av de märkligaste dagarna i mitt liv. Den skulle passa på att dyka upp just idag, den 22/2 2011. Efter några vändningar mellan kl 05 o 07 på luftmadrassen bestämde jag mig att ta bilen ner till mataffären och köpa lite färskt bröd, det kan man ju vara värd. Ganska glad o pigg trots dålig sömn vänder jag hemåt igen med mina färska bagles.
I den andra korsningen så ligger solen på grymt mycket och jag inser att bilen framför mig försvinner, jag saktar ner eftersom jag inte ser något men aningen försent, jag brakar rätt in i en korsning och rammar en mini-Van. Lite halvt chockad fattar jag att det inte är någon rökmaskin från Orangevilles enda diskotek som utsöndrat krutdoften i bilen utan det är den tyska airbagen som försökt göra en insats. Det var ingen stor smäll men det räckte för att trycka in den lilla nosen på BMWn och baken på mini-Vanen. Efter 3-4 minuter var det fullt med bilar, ambulanser, brandkår, bärgningsbilar och polisbilar. 


Som tur är mår alla bra, jag mår bra och de i den andra bilen mår också bra. Det känns förstås bäst av allt just nu!


Ensam i världens näst största land så kände jag mig faktiskt rätt lugn efter det som hände. Det är trots allt inte så långt hem med dagens teknik, skönt att bara kunde plocka fram luren och ringa hem. Även om det känns grymt ensamt i sådana här lägen. I Sverige vet man ju iaf ungefär vad som kan hända, men det har jag tagit reda på här borta nu också.
Jag blev grymt bra omhändertagen av poliserna som kom till platsen, först lät de mig stå och frysa i 30 minuter utomhus, men det är glömt nu. När det pratat med alla vittnen fick jag lämna min version och sedan fick jag åka hem. Fortfarande lugn så började man ju tänka på alla tänkbara scenarion, blir det Guantanamo, fängelse i Alaska eller kanske bara lite spöstraff... Efter en mycket bra pratstund med konstapel Migueis så kommer jag klara mig ifrån brottsregistret även i denna kontinent. Han har dessutom sagt att han hjälper mig om jag behöver gå och ta emot några böter eftersom situationen var som den var. Men det hjälper ju inte trots allt, jag borde saktat in mer, men det är lätt att vara efterklok. Jag mår bra och ni behöver inte vara oroliga (Läs detta 43 gånger Mamma).


Nu blickar jag fram emot 2 dagar i Toronto, hoppas det är jättemulet när jag skall köra min hyrbil imrogon (Bilder kommer på denna...). Undra vad som lurar bakom nästa gatuhörn..... Hoppas det är något roligt denna gången, för det kan väl inte blir mycket sämre nu va.

Ta hand om er och kör försiktigt!
Jag var lite sugen på att ta lite bilder från the Crime scene men det kändes kanske lite väl konstigt.... Jag lämnar detta inlägg obildat. 


Daniel